Orientalism

Sambon och jag brukar semestra i Mellanöstern, och varje år släpar jag med mig dofter hem. Rökelser, oljor, teer och kryddor - i ett försök att försöka återskapa Den Där Doften. Basaren eller shuken kanske egentligen inte luktar så, antagligen är det för mycket matos, rått kött och fisk i vägen, men precis som många andra så har jag en doft i huvudet som symboliserar drömmen om Orienten (förlåt mig Edward Said). När jag för några veckor sedan tände rosenrökelse köpt i Al Khader, störtade sambon ut i vardagsrummet i tron att tv:n fattat eld... och onekligen luktade det ganska fränt och dammigt. Hur jag än bränner rökelsen - på kol, i folie över ett ljus, i vattenbad, så tar den mig ändå inte tillbaka till Jerusalem. Så i vinter, precis som de brukar, så hamnar mina rökelsehartser i potpourri-lådor där de till slut glöms bort. Men -Tauers parfym L'Air du désert marocain luktar som orientdoften i mitt huvud, insåg jag nyligen! Och jag kommer fortsätta sniffa på den då och då för att se ifall det verkligen är sant. En enda droppe i armvecket, och jag känner sanden under fötterna...